f

Hej igen på er allihopa! 

 

Måste återigen tacka för all feedback jag har fått och för allt positivt, det hjälper verkligen mig framåt! 

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, men ibland hamnar jag i stunder då jag inte orkar ta tag i det helt enkelt. Jag orkar alltså inte ens starta datorn som ligger 10 cm ifrån mig, men det är så det är. 

 

Ikväll/Inatt ( klockan är just nu 23:24, så kan jag inte somna, dels för mina sömntabletter var restnoterade på alla apotek när jag var där idag och dom kommer inte in förrens i April. & ja, jag har jättesvårt att somna utan dom, då jag tänker fortfarande så otroligt på den där kvällen då jag försökte ta mitt liv. 

 

Oavsett om det snart gått ett år, ställer jag mig fortfarande frågan? Kunde jag gjort något annorlunda? Vad är de för fel på mig egentligen? Varför är det inte någon som vill ha mig? Jag tycker själv att jag gör allt i min makt, för någon jag tycker om. Men ändå blir jag alltid i slutändan sårad... Varför ?! Ni som vet av att ni sårat mig och gjort mig illa psykiskt, ni kan väl snälla svara? 

 

Om sanningen ska fram har jag övervägt fram och tillbaka om jag ska skriva eller inte om den senaste killen jag träffade, som faktiskt gjorde mig väldigt illa psykiskt ocg jag vet ärligt talat om jag någonsin kommer kunna lita på någon igen eller ens våga mig in i ett förhållande. Det gjorde så jävla ont det han gjorde mot mig. 

 

Jag bestämmde mig för att hålla mig väldigt kort om detta, då jag egentligen inte vill lägga så mycket tid på honom, men att jag någonstans tycker att han förtjänar detta. Jag kommer inte gå med hans namn, så ni får helt enkelt fråga mig privat eller bara undra, eller gissa. 

 

2017 möttes våra blickar på travet i Karlstad, redan där kände jag att det var något som var speciellt med den där blicken. Det var ingen vanlig blick, i det läget visste jag knappt vem han var. Sen fick JAG ett instagram meddelande av denna person. På den vägen har allting börjat...... Inte så många månader efter det, åkte vi till Tyskland tillsammans, på vår  "första dejt" som vi båda kallade det. Helt hemligt var allting. Efter det fortsatte vi träffas en hel del, jag åkte dit, han var hos mig. I den mån vi båda hann. Fungerade klockrent om ni frågar mig.... Det trodde jag han tyckte med, tills sommaren 2018 då han helt plötsligt inte ville träffa mig mer, vi skulle aldrig mer kramas, utan bara säga Hej till varandra.. Jag undrade givetvis vad jag hade gjort, men det handlade om att han inte ville ha något förhållande, då det skulle " förstöra" hans karriär............... Helt paff, gråtandes och tänkte? Men va fan är de vi har haft i ett halvår nu då ?!? 

 

Efter sommaren var jag i det landskapet där han bor och han såg mig... Gick några timmar tills jag fick den där snapen som jag längtade efter" Ska du med hem och dricka en kaffe och försökra prata sen`" 

Givetvis gjorde jag det.. 

 

Eftersom allting detta var så himla hemligt, så sa jag aldrig något till mina vänner om att jag åkte till hnom den dagen, för dem var så oerhört ledsna och arga på att han behandlade mig så dåligt. Dem tyckte jag förtjänade någon bättre, men det tyckte ju givetvis inte jag... 

 

Hela hösten 2017gick kanon bra, vi träffades åter igen precis innan.. Det var hur bra som helst, vi åkte på gala i Tyskland, vi tränade, vi pratade om ALLT, vi hjälptes åt, vi skrattade, vi lagade mat, jag hjälpte honom med de mests där hemma, jag hjälpte honom med en kväll med folk. Jag offrade rätt så mycket i mitt liv, samtidigt som jag försökte tänka " Ne, han vill inte ha något förhållande" 

 

Men när frågan om jag ville åka med på gala kom, trodde jag liksom att nu är de på allvar. 

Jag tänkte han valde mig av alla.. Men det var la bara pga en sak, det behöver jag väl inte nämna här...

 

Nyårsafton kom och jag var givetvis där och firade tillsammans med honom & en del av hans familj, senare en del av hans vänner som jag nu själv hade fått väldigt bra kontakt med, eftersom vi ofta var där och grillade och umgicks. 

 

Jag tror om jag inte minns fel, så var faktiskt sista gången jag var hos honom, var första helgen i Februri 2018.... Och sista gången jag såg honom var exakt ett år efter jag såg honom första gången. 

 

När jag sen fick det där beskedet igen " Fatta jag vill inte ha något förhållande" , då var det verkligen som en blixt från klar himmel, jag förstod ingenting och det blev helt svart för ögonen. Vad säger han? Vi har spenderat snart ett år tillsammans och haft så in i helvetes jävla roligt och nu detta`? 

 

Allting har ju varit superhemligt och jag fick verkligen inte lägga ut någonstans att jag hade vart på gala i Tyskland med honom. Ingenting fick komma ut.. Jag vet han tog en snap på hotellrummet och innan han la ut den, såg han att min klännig syntes.. Då skrattde han och sa " tur jag inte hann lägga ut den" 

 

Efter detta blev det ganska upprörande miner hos mig, då jag får höra på avstånd att han redan träffar en ny, som jag desssutom vet vem det är. Jag försökte ta upp detta med honom med det sista jag fick höra i luren va " Jag skiter i om du dör"  ungefär i den stilen. Sen klicka han och sen dess är jag nu blockerad från alla sociala medier. Dock har jag med fri vilja slutat följa han med, då jag inte klarar av att se honom. Men nu helt vipps har han nog tjej? Så frågan är fortfarande va fan gör jag fel?? Varför ska majoritete av killar behandla mig som smuts? 

 

De var liksom inte första gången, mitt första förhållande tog med slut helt från en blixt, typ två dagar före vår tvåårsdag. Och han började också träffa mig igen efter det, även om han redan hade ny tjej. Ja, många turer har det varit. 

 

Slutsatsen av detta är att jag förmodligen aldrig kommer kunna lita på någon igen, jag har tappat självförtroendet helt, känner mig sjukt värdelös och jag kommer förmodligen känna mig både nöjd och fylld med skam efter detta inlägget. 

 

Men jag skriver för min skull och vem vet, jag kanske slipper grubbla? Nå väl, detta var iaf en utav de utlösande händelserna  till att det blev som det blev. Nästa inlägg kommer handla om sjukdomen jag lider av, Bipolär Sjukdom, psykisk ohälsa och förmodlingen AD/HD. 

 

Godnatt och ha det bäst! PS. Glöm inte följa min resa på instagram ; rallyfrida